Vårt materiella kulturarv

Högs Hembygdsförening har åtagit sig att förvalta .......

Västibäcken

I början av 1950-talet engagerade sig några entusiastiska högsbor för att rädda Västibäckskvarnen till eftervärlden. Det var den enda kvarnen som fanns kvar i socknen. En hel rad gamla kvarnar, kallade Dalkvarnarna, hade sålts för en billig penning till vedhandlare som rivit dem.

Västibäckskvarnens bygnader med vattenhjul och damm var ganska förfallna, men anläggningen ansågs värdefull då den var komplett med inredning och tillbehör. Sågram, skäktverk och hammare samt kvarnkammare med spis var väl bevarade.

Du som läst om vår förening vet att det är Västibäckskvarnen som är grunden till det hela. Högs Hembygdsförening bildades för att få förvärvsrätt och kvarnanläggningen köptes in för en summa av 800 kronor. Högs kommun hade gett löfte om ett anslag på samma belopp. Markägaren skänkte tomtmark och upplät område för väg. Efter det formella förvärvet blev det massor av ideellt arbete och gåvor i form av trävirke etc mottogs tacksamt.

Vi känner stor tacksamhet för de som lade ner möda på bevarandet av Västibäckskvarnen. Men entusiasmen måste fortsätta. Vinterns is och vårens vattenmassor ställer alltid till arbete för våra medlemmar. Och än så länge är kvarnanläggningen inte i sämre skick än den var 1951.

Den utlagda gästboken vittnar om att Västibäcken är ett populärt utflyktsmål.

Här finns några bilder från Västibäcken

Bönhuset

I byn Åsak i Hög finns ett nästan 100 år gammalt bönhus som varit Lutherska Missionsföreningens kapell. På 1900-talets första hälft fanns ett stort intresse att ansluta sig till någon av de många frikyrkosamfunden, och egna lokaler - bönhus, byggdes. Med tiden minskade medlemmarnas antal, då den yngre generationen inte hade samma intresse. År 1996 fanns det endast två medlemmar kvar av missionsförsamlingen i Hög. Det var bröderna Lars och Anders Nilsson.

Hembygdsföreningens ordförande och sekreterare brukade träffa bröderna Nilsson ibland och det framfördes ömsesidiga önskemål om att hembygdsföreningen så småningom skulle köpa bönhuset. Efter att brodern Lars avlidit 1997, blev Anders Nilsson som själv började bli sjuklig, mer angelägen om att få överlåta bönhuset. Han erbjöd oss att köpa huset med alla inventarier för en symbolisk summa. Efter formella beslut i föreningen och upprättande av köpehandlingar, gjordes affären upp den 27 juli och lagfart utfärdades den 22 augusti. Nu var kapellet och därmed fastigheten Åsak 2:9 hembygdsföreningens egendom och det var dags att planera för verksamhet.

Många föreningsmedlemmar engagerades i diverse reparationer och städning för att kunna anordna ett officiellt övertagande. Vår ordförande Olle Magnusson, som även är kyrkvärd, var ganska bestämd på att det formella övertagandet skulle ske söndagen den 16 november. För oss som inte begrep någonting förklarade han att högmässotexten nämnda dag utgår från Matteus 25 - Se brudgummen kommer som även är texten på bönhusets förnämliga altartavla.


Marianne Martinsson stryker gardiner och Inga-Britt Magnusson putsar fönster

Efter några dagars försiktig eldning i bönhusets vedkaminer var det en skön värme i lokalerna på överlämnandedagen. Huset blev fullt av förväntansfulla människor. En ekumenisk gudstjänst genomfördes med EFS-pastorn Hans Löfgren och dåvarande högsprästen Runar Höglund. Högs kyrkokör medverkade och sjöng ett antal solskenssånger av Hultman. Anders Nilsson medverkade trots sin svaga hälsa, med en intressant berättelse om bönhusets historia. Både lyckönskningar och tack framfördes i form av tal och gåvor. På något sätt kändes det hela både rätt och riktigt.

Nu började en angenäm kaffedoft att sprida sig och bygdens egna spelmän förhöjde stämningen ytterligare genom att framföra glad och medryckande folkmusik. En urval av gamla högsbilder hade hängts upp och intresset för dessa var stort.

----
Bönhuset är en tillgång som vi i hembygdsföreningen gläds åt och under sommaren och hösten 2001 hade vi förmånen att ha en APR arbetskraft som rengjorde, målade och rustade de mest eftersatta delarna av huset. Stora salen blev som ny när de sotiga väggarna och taket blev rengjorda och målade i de ljusa färger som de ursprungligen hade. Uthuset fick ett plankgolv (tidigare stampad jord) och "sågspånsskrubbarna" blev klädda med gipsskivor så de går att använda som förvaringsutrymme.

En mycket värdefull förbättring var att vi fick vatten indraget. Vi fick tillåtelse av byns vattenförening att utan avgift ansluta oss på deras ledning som går strax utanför husknuten. Den årliga avgiften kommer också att bli förmånlig då vår förbrukning är minimal.

Här finns fler bilder från Bönhuset

Kläderna från Annelund

Högs Hembygdsförening fick sommaren 1999 ta emot en stor samling gamla kläder, när fastigheten Annelund bytte ägare. En dam ringde vår ordförande och undrade om föreningen var intresserad av att ta emot gamla kläder. Olle, som inte förstod vad det rörde sig om började mumla något om Myrorna och Erikshjälpen... När han äntligen fått klart för sig att det inte var några vanliga omoderna kläder, var han klok nog att tillkalla den betydligt mer textilkunnige Eva Ellingsen.

Eva konstaterade att de flesta plaggen var finkläder från 1800-talet. Några plagg från sent 1700-tal och tidigt 1900-tal fanns också med i samlingen. Allt mycket välhållet och rent, en del nästan som nytt.

Tygerna som kläderna sytts upp i är mest ylle eller halvylletyger. Flera sidenplagg finns också, bland annat en damväst i blommig sidenbrokad med en ålderdomlig skärning. Den har tränsade snörhål fram och ett långt skört bak och den är troligen från slutet av 1700-talet.

Sidensjalar, kjolar, underplagg, kappor, mössor, skjortor och en soldatkask samt en hel del annat ingår i samlingen. Föreningen är mycket tacksam för gåvan som skänktes av Karin Hellman. Eva har sett till att kläderna förvaras på bästa sätt.

Evas dotter Anna som är duktig på att teckna, har som en del i sin utbildning, dokumenterat varje plagg med text och färgad skiss. Detta arbete presenterades i 2001 års upplaga av Högs-Fåret.

Här finns några bilder på kläderna


Sidan uppdaterad 2009-06-08
© Högs Sockens Hembygdsförening